I Vecko-Journalen nr 29, 1948 kan man läsa om Gustaf V sommarbesök samt om Särös värdinnor genom tiderna. Reportaget inleds följande; -Så snyggt kungen skriver, sa en liten autografjägare på Särö tacksamt till Landsfadern. Som med aldrig sinade tålamod tecknar sitt namn i böcker och skrivhäften. Lösa lappar förekommer också, men då en liten flicka igår räckte fram en papperslapp ej större än ett spårvagnskvitto sade kungen:
”Kunde du inte fått tag i ett litet större papper min lilla vän.”
Ungarna kryllar kring kungen, som skriver och skriver, allt under det han med blicken följer bollarnas flykt över nätet eller krocketklotens rullande över det gröna gräset. För ungarna är han Landsfadern, den snälle gamle kungen.
På Särö finns ingen vakt, inga poliser, inga detektiver. Alla kan närma sig monarken för en autograf. Till Särö anländer varje dag stora busslaster med folk som vill titta på kungen. Det kommer även besökare via havet från Öckerö, Askim och Brännö. Det hurras när monarken stiger in i sin bil. Det händer också att en och annan röstbegåvad känner sig manad att bjuda upp till sång i form av ”Ur svenska hjärtans djup.”
Det märks att kungen trivs på Särö. Av någon tillfällighet undgick Särö att bli utsatt under de många nordiska krigen. Under Karl XII tid kom Särö att ligga vid sidan av vägen. Då ägdes den av Amiralskan, Catharina Wernle, som långt efter sin död lämnade kvar minnet av en vacker och vänlig kvinna.
Till Särös vänliga värdinnor hörde även Johanna Christina ”Oterdahlskan” som samma år som Gustaf III gjorde sin revolution (1772) blev ägare av ön. Det sägs att hon spred ett skimmer av rokoko över nejden. Säteribyggnadens rum fick nya färgtoner i vitt, blått, grönt och rosa. Lätta tyllgardiner fladdrade för havsbrisen och i trädgården lät hon plantera utländska fruktträd samt ställa upp italienska marmorbilder.
Kung Gustaf har regelbundet gästat Särö sedan slutet av förra seklet. Här har han sina gamla vänner. Främst är det statsfrun Alice Keiller, i vars vackra hem på Gövik kungen alltid bor under vistelsen på Särö. Hennes make, James, kabinettskammarherren, är sonson till Götaverkets grundare. Alla gamla Göteborgsfamiljer har en viss doft av saltvatten och tjärat tågvirke. På tal om Keillers hör statsfruns båda döttrar, Eina och Karin till kungens Särövärdinnor. Den förra är gift med Carl Ekman av den kända patricierfamiljen, den senare med författaren Jean Victor Pellerin, vars franska översättning av svensk lyrik kom som en solig vårbukett i vintras.
Vidare får man nämna den lika kvicka som eleganta Ellen Gadd, gift med den prydlige kabinettskammarherren och generalen. Corps diplomatique representeras av Gertrud Boström, sondotter till Wennerberg med gluntarna (glunt= skolpojke) och maka till Sveriges f.d. sändebud i New York. Cornelia, som härstammar från Otterdahlskan är gift med minister Winther. Från denna rokokons vänliga fe härstammar även Helfrid Kempe, som har Särös kanske vackrast belägna villa med vidsträckt utsikt över havet.
Greta, grevinna Wachtmeister, gift med Fred, representerar det hippologiska (träning av hästar) inslaget på ön. Liksom friherrinnan Inka Dickson, var dotter Maud inte bara är ett känt namn från turfen (hästkapplöpningsbana) utan jämte sin kusin, Märta Kuylenstierna från Sperlingsholm, är sällsynt lyckade representanter för svensk ungdom.
Idéassociationer om svenska kölar och skeppsbyggarkonstens triumfer dyker upp, då man tänker på Anna-Ida Brorström och fruarna Jonsson. Med en lätt travestering (parafras) av Karl den stores ord skulle de kunna säga att solen aldrig går ner över våra fartyg.
Slutligen, måste jag inte glömma någon som hör till kungens värdinnor, – Valborg Westin av den urgöteborgska familjen Kjellberg och Lene gift med kammarherren friherre Carl Otto Silfverschiöld, familjen som fick sin sköld förgylld genom Ostindiska kompaniet.
När man talar om kungens värdinnor, måste man väl säga några ord om menyn. Gästerna infinner sig en kvart före Majestätet, för att i lugn och ro få njuta av en sup och en smörgås, en svensk kulinarisk specialitet som kungen ej avnjuter. Säröhummer tycker han däremot mycket om och hummer blir det eller någon annan fiskrätt. Därefter serveras kall anka, kyckling eller viltfärs, varefter middagen avslutas med jordgubbar eller hallon som 90-åringen älskar lika mycket som då han var barn. Under middagen underhåller sig konungen älskvärt med sina gamla vänner och spelar en bridge, allt under de stjärnorna tindra över Hallandsåsen.