Chaufför Feldt, Adjutant von Heine, HM Gustaf V, Alice Keiller, James Keiller, Irene Carlström framför Gövik.

Alexander Keiller flyttade till Sverige från Skottland 1825 och grundade 1841 den mekaniska verkstad som senare blev Götaverken. Familjen Keiller tillbringade många somrar på Särö och var länge engagerade i Särö och dess utveckling.

Alexander Keiller, 1804 – 1874, kom till Göteborg 1825. Fadern James var skeppsredare och trävaruhandlare i Dundee. Alexander var yngste sonen av tre bröder. På den tiden var det vedertaget att äldste sonen skulle ta över verksamheten, så de andra sönerna fick finna sina egna vägar i livet. Alexander provade på olika saker, bland annat kan nämnas att han reste till Amerika och jagade bäver tillsammans med en Indianstam under ett år men fann att detta nog inte var lämpat för honom. Vid hemkomsten bestämde familjen att han skulle ansluta till mellansonen David som var officer i ”2nd Punjab Regiment of the British Indian Army”. En officersgrad skaffades (gick att köpa på den tiden) och Alexander sändes iväg till södra England för att mönstra på ett skepp till Indien. Han hamnade dock på puben och missade avfärden vilket senare skulle visa sig vara turligt eftersom skeppet förliste i en kraftig storm vid Godahoppsudden där alla 800 ombord dog.

Göteborg i sikte

Åter i Dundee bestämde familjen att han skulle sändas till Göteborg och arbeta åt landsmannen och grosshandlaren James Christies som familjen kände. Det var inte ovanligt vid denna tid att handelsmän sände en son eller släkting att ombesörja inköp men även för att få närmare kunskap om landet och staden.

Alexander Keiller Sr, Särö
Alexander Keiller Sr.
När segelfartyget ankrat inne i hamnen roddes Alexander in i kanalerna och vi passeringen under en av broarna såg han ”en söt flicka med ett fantastiskt leende titta på honom”, en beskrivning tagen från Alexanders brev hem till sin far. Senare skulle Alexander gifta sig med denna kvinna som visade sig var Louise Wijk – dotter till en av Göteborg rikaste män vid den tiden, Olof Wijk, som även han hade börjat sin karriär hos James Christies. Alexander kände redan skotten William Gibson som i sin ungdom hade jobbat på fadern James Keillers kontor i Dundee. Gibson liksom Olof Wijk.

Första företaget

Gibson och Keillers första företag grundades 1826 för tillverkning av trossar och linor men även väveri för segelduk. Fabriken låg i Majorna på en tomt som Gibson redan ägde och där det fanns en såg varför gatan ännu idag heter Såggatan. Det visade sig att Alexander Keiller med sina tekniska kunskaper var precis den man som den mer affärsinriktade William Gibson behövde, så affärerna gick bra. Företaget utvecklade egna maskiner som patenterades, men vissa importerades från England eftersom Alexander lyckades få tillstånd genom att definiera dessa som ”här i riket förut okända”. 1829 startades ett spinneri vid slussfallet i Fattighusån.
Eftersom fallet inne i kanalen var blygsamt söktes en ny etableringsplats och ett större område inköptes i Jonsereds området 1832. Alexander Keiller påbörjade omgående grävning av kanal från sjön Aspen till Säveån och 1832 påbörjades fabriksbygget. Den skotska envisheten ledde troligen till den osämja som betydde att de beslöt att dela på sig. 1839 köpte Gibson ut Alexander som återvände till Göteborg stadd i kassan med idéer som han ville förverkliga.

Keillers Mekaniska Verkstad

1840 införskaffade Alexander 8000 kvm mark längs badhusgatorna med tillgång till älven. Året efter grundades Keillers Mekaniska Verkstad, kallad Keillers i folkmun. Åren 1841 till 1867 beskrivs i Martin Fritz bok om familjen Keiller som framgångens år. Keillers fick stor betydelse för Göteborgs utveckling då kunskapen att bygga en hel fabrik ”nyckelfärdig” med kraft från en ångmaskin dels skapade möjlighet för affärsmän utan teknisk kunskap att etablera sig samt att fabriker kunde etableras utan beroende av vattenkraft. 1847 sjösattes det första fartyget från företagets slip, men eftersom slipen låg tvärs älven och sträckte sig upp till Otterhälleberget uppstod diverse störningar för förbipasserande under slipen. Detta lede till en tvist med Göteborgs stad som pågick i många år men som slutligen förlorades 1867. Redan 1855 hade Keiller införskaffat ett område på andra sidan älven, det s.k. Lundbyvassarna, med mark ända upp till Ramberget. Det inköpta området innefattade 80 000 kvm mark som gjordes användbart genom utfyllnad och muddring, utgjorde senare området för den nya verkstaden. 1868 kunde den första ångaren sjösättas här.

Keiller Mekaniska Verkstad

Alexander hade tre söner, Alexander jr. James sr. och David Keiller som alla blev involverade i verksamheten. Företaget hade diversifierat och investerat i gruvnäring. Det var främst äldste sonen Alexander Jr som ägnade sig åt detta, medan James sr arbetade med sin far i verkstaden. Båda bröderna gick in i ledningen och 1856 ändrades namnet till Alexander Keiller & Co. Även yngste sonen David Cable Keiller kom att ägna sig åt gruvnäring.

Rekonstruktionens tider

1867-69 fick verksamheten ekonomiska problem, främst beroende på gruvsatsningarna. En rekonstruktion inleddes som resulterade i att endast del av det nya bolaget, Göteborgs Mekaniska Werkstad (GMW), var kvar i familjens ägo. Verkstaden ledes av James sr, vilket var ett krav från den investerare som tillfört kapital. De andra verksamheterna fick nya ägare och Alexander jr. samt David fick anställning där. Verkstaden kallades dock alltid Keillers verkstad.

Till Hisingen

GMW påbörjade i samband med rekonstruktionen sin överflyttning över älven till Hisingen nedanför Ramberget på det tidigare förvärvade markområdet. Under perioden 1868 till 1906 utvecklades bolaget till ett storföretag, mycket beroende på en stark industrikonjunktur i Sverige men även i Storbritannien. Verksamhet var diversifierad, bland tillverkade produkter fanns parkettgolv, gjutjärnssängar, jordbruksredskap, kyrkklockor bl.a. till Hagakyrkan, värmeledningssystem till Fürstenbergska palatset och till nya Sahlgrenska sjukhuset i Änggården, järnvägs- och spårvagnar, flera av gjutjärnsbroarna över kanalerna i Göteborg, gjutjärnskonstruktion i saluhallen samt de ståtliga kandelabrarna på Kungsportsbron. Tar man en promenad i de centrala delarna av Göteborg kan man se att en del finns kvar ännu idag.

Nästa generation

James sr. son James jr kom in i verksamheten 1885 som praktikant men efter avslutade studier på Chalmers och Polyteknikum i Zurich 1888 arbetade han som ritare. När verksamheten 1890 drabbades av en brand fick han ansvaret att återuppbygga verkstaden vilket ledde till att han reste till USA för att studera modern varvsindustri. Han fick senare mycket beröm av dåvarande liksom senare ägare för detta arbete som gjorde verkstaden konkurrenskraftig i många år.

Verksamheten säljs

1906 såldes verkstaden till ett konsortium lett av Hugo Hammar. James sr var gammal och James jr hade fått diagnosen tuberkulos med ett år kvar att leva. James jr dog 1962 95 år gammal men kunde under åren ägna sig åt sina intressen, natur, jakt, Särö och inte minst kinesiskt porslin. Familjen var vid försäljningen huvudägare i verkstaden. Området som varvet inte disponerade, Ramberget, skänktes till Göteborgs stad och döptes till  ”Keillers Park”, med villkor att staden skulle bygga vattensystem så att arbetarnas bostäder fick rinnande vatten.

1874 dog Alexander Keiller Sr. och därmed var den siste av bröderna från Dundee borta eftersom hans bror James som tog över rörelsen dog uppäten av en isbjörn och mellanbrodern David dog 1850 i Punjab Indien. Vad som hände med verksamheten eller resten av familjen i Skottland är oklart.

Keiller på Särö

Familjen Keiller har en lång Säröhistoria då James Keiller Sr. redan 1858 hyrde olika sommarställen på Särö, bland annat Diana 1877 -1885 och Solsidan 1886 -1889. Han byggde Furuhäll 1894 där familjen bodde fram till 1926. Alexander jr. hyrde Lundströmska villan 1880 och köpte den 1911. James jr. köpte 1903 villa Fjellbo och 1915 villa Gövik som gästades av Gustaf V under många år. Dessa återkommande kungliga besök på Särö gör ön känd och populär under 1900-talets första hälft.
James Keiller var italiensk konsul och kabinettskammarherre, hans fru Alice var statsfru.
Familjen Keiller var engagerade i Särö och dess utveckling. Familjen hade intressen i flera av de bolag som ägt stora delar av Särö som Särö AB, Plutonen AB, Paviljongerna AB och Nordanskog AB. Genom donationer har tennis, segling och kyrka genom åren stöttats av familjen. Läs mer om familjen Keiller i Samlingarna.

Relaterade bilder:

På sarokulturarv.se använder vi nödvändiga cookies för att webbplatsen ska fungera bra. Vi använder också analyskakor som hjälper oss att göra förbättringar genom att mäta hur du använder webbplatsen. -Stiftelsen Särö Kulturarvs hemsida samt materialet därpå skyddas av svensk upphovsrätt och får inte utan tillstånd kopieras, varken helt eller delvis. View more
Cookies settings
Acceptera
Avböj
Privacy & Cookie policy
Privacy & Cookies policy
Cookie name Active

Stiftelsen Särö Kulturarvs policy för integritetsskydd

Stiftelsen Särö Kulturarv månar om din integritet. Vänligen läs igenom följande för att se vad policyn för integritetsskydd behandlar. Ny EU-lag gäller i Sverige från den 25 maj 2018. Den nya lagen heter Dataskyddsförordningen (förkortas GDPR, General Data Protection Regulation) och ska se till att företag och organisationer hanterar personuppgifter rätt.

Vad omfattar policyn

Policyn handlar om hur Stiftelsen Särö Kulturarv hanterar den personliga information som vi mottar och samlar in genom webbplatsen www.sarokulturarv.se. Personlig information är information som kan identifiera dig, t.ex. ditt namn, adress, e-mailadress, telefonnummer, loggar från din webbläsare, din IP-adress och cookie-information och som inte är publikt på andra ställen. Stiftelsen Särö Kulturarv tar inte ansvar för din integritet eller innehållet på externa webbplatser, till vilka det kan finnas länkar på webbplatsen.

Vad Stiftelsen Särö Kulturarv gör med informationen

Stiftelsen Särö Kulturarv samlar personlig information såsom namn, e-mailadress och annan information som frivilligt lämnats av användaren. Den personliga information som du lämnar används enbart för de ändamål som du begärt. Stiftelsen Särö Kulturarv mottar och lagrar automatiskt information från din webbläsare, såsom IP-adress, cookie-information och vilken sida du besöker, till våra loggfiler på vår server. Stiftelsen Särö Kulturarv använder informationen för följande ändamål: förbättra webbplatsens innehåll, användarstatistik, uppfylla dina förfrågningar samt för att förbättra våra tjänster. Stiftelsen Särö Kulturarv säljer inte informationen till någon tredje part.

Cookies

Om du lämnar en kommentar på vår hemsida kan du välja att få ditt namn, e-mail i cookies. Det är för att förenkla för dig så att du slipper fylla i informationen varje gång du lämnar en kommentar. Dessa cookies sparas i ett år. Om du besöker hemsidan sarokulturarv.se.

Uppdatering av webbplatspolicy

Stiftelsen Särö Kulturarv kan när som helst revidera denna Webbplatspolicy genom att uppdatera den.

Kontakt

Om du har några frågor eller funderingar kring innehållet i denna Webbplatspolicy är du välkommen att kontakta oss: Stiftelsen Särö Kulturarv Box 2032 429 11 Särö.

Registrering av personuppgifter

Stiftelsen Särö Kulturarv (Stiftelsen) org.nr. 802426-4379 skulle vilja att du lämnar vissa uppgifter om dig själv till Stiftelsen. Stiftelsen skulle vilja behandla personuppgifter om dig för att få en bild av hur vår besökardemografi ser ut. De uppgifter vi avser att samla in och behandla är namn, ålder, adress och civilstånd. Du avgör själv om du vill lämna några uppgifter till oss. Uppgifterna kommer endast att behandlas av oss inom Stiftelsen, samt, i den mån du önskar bli medlem i Föreningen Särö Kulturarvs Vänner, anges i dess medlemsregister (tillgängligt på Vänföreningens webbplats).  Du har enligt Artikel 15 i Dataskyddsförordningen rätt att utan kostnad, en gång per kalenderår, efter skriftligt undertecknad ansökan ställd till oss, få besked om vilka personuppgifter om dig som vi behandlar och hur vi hanterar dessa. Du har också rätt att enligt Artikel 16 i Dataskyddsförordningen begära rättelse i fråga om personuppgifter som vi behandlar om dig. Vidare har du också rätt att, enligt Artikel 17 i Dataskyddsförordningen, begära radering av dina uppgifter i vårt system – under förutsättning att uppgifterna inte längre är nödvändiga för det/de ändamål de samlats in och/eller behandlats. Genom angivande av ovan nämnda uppgifter på vår sida samtycker du härmed till att Stiftelsen samlar in, sparar och behandlar personuppgifter om mig i enlighet med det ovanstående.
Save settings