Familjen Johansson, fr.v. Frans (1874-1959), Gustaf (1910-1969), Josef (1903-1988), Linnéa (1905-1976), Rut (1907-1976) och Matilda (1867-1934). Elin (1901-1990) saknas på bilden.

Smeden i Moheda får plats som gårdssmed på Särö

Frans Fabian Johansson (1874-1959) arbetade som smed i Moheda i Småland men trivdes inte med arbetsförhållandena på gården utan sökte sig bort och fick plats som gårdssmed på Särö säteri under Hans Ygberg. Han flyttade med hustrun Matilda och fyra barn till Särö 1906. Hans Carlsson, barnbarn till Frans, skriver i ”Min berättelse om morfar Frans och hans familj”:

”… Resan till Särö skedde i ”slankveckan” i oktober 1906. Slankveckan var den vecka man var ledig från arbetet just för att kunna byta plats. Moster Elin berättade att resan gick med båt till Räppe och därifrån med järnväg till Göteborg och Särö. På Särö station hämtades bohaget med häst och vagn och familjens nya hem blev det så kallade Statarhuset, som fortfarande finns kvar.”

Familjen Johanssons bostad på Särö: en lägenhet i Statarhuset i Stallbacken.

Ett hastigt uppbrott

Familjen trivdes väl på Särö och fick ytterligare två barn, men efter nära 14 år lämnade Frans med sin familj Särö och flyttade till Billdal. Hans Carlsson berättar:
”Det finns en episod som morfar berättade en gång, under mycket hummande och med orden väl inlindade. Som jag minns det nu, så ville morfar berätta om detta i all förtrolighet. Jag uppfattade det så att han ville ge en förklaring till uppbrottet från Särö. För det påverkade hela familjen. Morfar hade blivit skickad att uträtta något vid ett av växthuset. När han gick dit och rundade knuten snubblade han över en av gårdens ”herrar” som just då hade lägrat en av grosshandlarfruarna i gröngräset.”
Denna händelse var en chock för Frans som var religiös och höll tio Guds bud högt: ”Det var nog detta som gjorde att morfar tog sin familj och drog iväg till Billdal den 25 juli 1920, ”mitt under brinnande säsong”, där han hade fått arbete som gårdssmed och han skulle även svara för en del snickeriarbete. Moster Elin, som nu var 19 år stannade kvar på Särö. Hon hade fått plats som ”tjenarinna” hos köpmannen Carl von Hofsten och hans hustru Ida Montgomery.”
Läs Hans Carlsson berättelse om morfar Frans och hans familj i sin helhet.

Elin Maria Johansson (1901-1990).

I tjänst som piga vid kungens besök hos Wollmar Boström på Särö

Elin Maria (1901-1990) , Frans Johanssons äldsta dotter, skildrar sina minnen från Särö i en skrift hon ställde samman vid 77 års ålder. Här är ett utdrag från skriften som finns i sin helhet i våra samlingar: ”Några minnen från 1916 då jag var sommarpiga hos kabinettskammarherre Wollmar Boströms familj på Särö.”
När kung Gustaf V skulle resa till Särö 1916 under pågående världskrig, var det alltför riskabelt att färdas med kungabåten Drott. Därför bestämdes det att kungen skulle vara gäst hos Wollmar Boström i Villa Skogshyddan under sommaren. Elin berättar:
”Nu till familjen och tjänsten. Frun hette Gertrud och var sondotter till Gunnar Wennerberg, han som på sin tid var ecklesiastikminister, landshövding, skald med mera. Han tonsatte bland annat Psalmer ur Psaltaren. Och så var det två flickor i 4 – 6 årsåldern med egen barnfröken, en engelska. Detta för att flickorna ej skulle glömma att tala engelska, familjen bodde nämligen i London över vintern. Boström var anställd vid svenska legationen där.
Tjänarstaben bestod av förut nämnda barnfröken också av kokerska och husa, dessutom städhjälp. Kungen hade också betjäning med sig, en äldre och två yngre, dessa kallades lakejer. Den äldre fick sitt rum över kungens sovrum och däremellan installerades en ringledning. Denne betjänt väckte kungen med ett glas vin och var till hands vid Hans Majestäts påklädning med mera. Även vid måltiderna skulle han finnas till hands, servera vin och för övrigt stå bakom kungens stol. Kungen hade också två uppvaktande herrar; kommendörkapten Ericsson och kabinettskammarherre Haij. Dessa med flera bodde i det närbelägna Drottninghuset.
Min tjänst för kungen bestod i att jag skulle mosa hans potatis, som skulle serveras som puré på grund av hans ömtåliga mage. En gång blev jag beordrad att skyndsamt torka upp på verandan efter ett häftigt regn. Det hade kommit meddelande om att det kungliga sällskapet skulle komma tidigare än väntat. Då blev det bråttom – synas skulle man ju inte, men jag hann. I tre veckor tror jag kungen var gäst, men jag såg honom sällan.
När kungen reste lämnade han rikligt med drickspengar. Tio kronor kom på min lott och jag var mycket glad för att ej säga stolt över dem, gömde på min kungatia, men till slut blev den insatt på min sparbanksbok. Flickorna fick pengar till lekstuga som sedan byggdes i trädgården. Herrskapet fick en minnessak i guld, hög stor pokalliknande. Vi tjänstefolk fick ha den till påseende en gång vid eftermiddagskaffet i trädgården.
Följande sommar bodde kungen hos kabinettskammarherre James Keiller i Villa Gövik, där konseljer höllos under somrarna. Då kunde man få se ministrar och statsråd på Särö. Särskilt minns jag Hjalmar Branting, kanske mest för de stora mustaschernas skull, som syntes även då man såg honom bakifrån.”
Läs om Elins minnen från sin uppväxt och sin tid på Särö.