Göteborgs Morgonpost skriver den 8 juli, 1939 om Särö historia i samband med 100-års jubiléet som badort. Särö öppnades som badort den 15 juli 1839, då portarna slogs upp till badhuset. En vecka tidigare kunde man läsa i Göteborgspressen en annons som bland annat innehöll följande budskap: ”Varma saltsjöbad erhålles á 16 skilling utan och 20 sk med dousch. Gyttjebad á 24 sk. Samt kalla bad uti ett i sjön anlagt badhus á 8 sk.” Alltså ville man ta den billiga varianten utan badhus och dusch så klarade man sig på 16 skilling. Denna summa omräknat från år 1839 motsvarar endast 44 kr år 2023 mätt med konsumentprisindex.

Den första annonsen av Särö som badort från 1839 fortsätter: ”Boningsrum på stället uthyras för termin af 4 veckor och betalas: för ett möbleradt rum med säng och städning 40 sk. Om dygnet, för hvarje extra säng 4 riksdaler, för ett Domestikrum 2 rdr för hvarje person, för en Domestiksäng 2 rdr för hel termin. Mat serveras till middag och afton vid table d´hôte mot 1 rdr om dagen utan brännvin, liquerer och drickesvaror.” 1 riksdaler motsvarar i dagens (2023) penningvärde 133 kronor. För oss som inte är uppdaterade med 1800-tals svenskan så var ett Domestikrum ett rum för de tjänstefolk som besökare hade med sig på sin vistelse.

Hur kom det sig att Särö blev en exklusiv badort, kallad Västkustens pärla? Enligt Göteborgs Morgonpost var det den ”ovanligt rika lövskogsvegetationen och det utomordentliga klimatet som låter vindruvan mogna. På Särö mötas havsbandet och inlandsnaturen på ett sällsamt sätt. ”

Det var den göteborgska handelsaristokratin som började spendera sina somrar i mitten av 1800-talet på Särö. År 1859 förklarades ”allmogens frånvaro från badet”. Vanligt folk fick bada ute vid öarna, Bastholmen och vid Kedholmen. Även ”passande boningslägenheter ej i närheten finnas för medlemmar af denna klass.”

Invigningsåret 1839, lockade 72 besökare ut till den nya badorten. På denna tid var det inte lätt att ta sig ut till Särö. Från Göteborg kunde man åka med ångfartyget Götha Elf. Dessa turer kunde på kort varsel ställas in då vid den här tiden inte var så populärt att åka ångbåt alla gånger. Det finns ett temperamentsfullt inlägg om just detta från dåtida göteborgspressen. Här skriver insändaren över att han en söndagsmorgon begett sig till Skeppsbron 1 med den ”vällovliga” avsikten att ta en ”härlig” tur till Särö. Han möts emellertid av den ”angenäma” upplysningen att ”Götha Elf” inställt sin tur denna dag, då inga passagerare anmält sig. Insändaren fortsätter med att det blev en liten tur till Särö ändå i en bekant familjs ”beqväma vagn, dragen av tre hästar.” Jag låter insändaren fortsatt så ordet här då det ger en roande bild av den naturdyrkande göteborgarens syn på en säröfärd anno 1839.

Vid framkomsten till Särö tedde sig denna plats efter några timmars resa genom nakna klipplandskap lik en blomma i ödemarken mellan den döda naturen. Det var en vällust för kroppen att inandas denna doft från: ”blommor och blader”. ”- Om jag” utbrister den så småningom lyriske resenären ”finge med mina podagerben vandra på Särö och dess fläktar omsusande mitt dåliga huvud, skulle mina barn länge nog få vänta på utbekommande av min livassurance!” På modern svenska utrycker sig insändaren hans gikt i benen blir så bra av att vandra på Särö att hans barn får vänta ännu längre för att få någon utbetalning av hans livförsäkring. Den festliga dagen avslutades med att han återsåg Masthugget och kunde avsluta kvällen med portvin och ål på Hotel Garni.

Särö med Munkekullen, sedd från Släp. Efter akvarell av Marina Kylberg 1850.

Redan 1834 fanns det ett varmbadhus vid Klev i Torbjörnsviken (Ungefär där Särö Golf Club långhålsbana har sin utslagsplats på väg till Stallviken). Denna inrättning lades ner runt 1839 då det började hända saker nere på Särö. Sedermera flyttades detta badhus till Särö, där vi bron från fastlandet och användes som badgästvilla. Denna villa låg där det idag är en parkeringsplats jämte driving rangen (se foto nedan).  Här bodde en tid Mårten Hallén som var pastor till yrket. Göteborgshumorn fanns även på 1850-talet, eftersom huset var en lång, låg träbyggnad döptes det till ”Långkatekesen”.

Särö 1859, till höger den gamla ångbåtsbryggan, äldsta varmbadhuset ”Schweitzerhuset” samt inringad i rött den år 1839 uppförda ”Långkatekesen” som idag är parkeringsplats jämte driving rangen.

För Särötrakten kom den nya badorten som ett uppsving, trots att det gick trögt i början. Fritiden var på denna tid ännu begränsad och badortslivet betraktades som lyx. Badhuset var länge beläget på en flotte dit badande fraktades med roddbåtar. Detta var inte så bekvämt för gästerna och man började med att anlägga fasta badhytter på land. Den första för herrar placerades på yttersta ändan av Göviks udde. Damerna fick sina hytter som var byggda med en slädbotten. Efter badsäsongen drogs dessa slädar av oxar in på fastlandet.

Badortens grundare Anders Åkerman säljer 1847 Särö till den tyske apotekaren Leopold Schmidt. Detta var en driftig entreprenör, det var under hans tid som mera framstående medlemmar av Göteborgs gamla familjer började bygga sina villor på Särö vilket i våra dagar har satt sin karaktär.

Särö som badort har hyllats av många av dåtidens celebriteter, J.J Berzelius (En av hans viktigaste insatser var införandet av de kemiska tecknen för alla grundämnen. Detta symbolspråk, exempelvis Fe för järn och C för kol, är i dag internationell standard. Berzelius fann förutom cerium även grundämnena selen 1817, kisel 1824 och torium 1829). Erik Gustaf Geijer (var en svensk författare, f, poet, filosof, historiker och tonsättare. Han var en av de största estetikerna och idégivarna under den svenska romantiken. Han betraktas som en av den svenska nationalismens fäder, och efter 1838 blev han också en betydelsefull förespråkare av liberalism. Vidare var Geijer professor i historia vid Uppsala universitet från 1817 och blev 1824 ledamot av Svenska Akademien). Kristina Nilsson känd som en av de främsta internationella svenskfödda operasångerskorna under 1800-talet − sopran med en imponerande höjd. Hon har även skrivit några få musikaliska verk. Främst har Särö förknippats med vårt svenska kungahus, från Karl XV till Gustaf V.

I juli 1857 ägde det första kungabesöket rum på Särö. Det var Oscar I och hans gemål, drottning Josefina Maximiliana Eugenia Napoleona av Leuchtenberg. Med på resan var också sonen August och dottern Eugenie. Resan från Stockholm gick via Göta kanal. Ångbåten ”Stockholm” tog kungaparet från Göteborg till Särö. Vid landstigningen eller med äldre och mer passande ord vid ”debarkeringen” uppstod ett blomsterregn arrangerat av vitklädda damer ur societeten. Med anledning av detta besök anlades en särskild telegraflinje från Göteborg till Särö. Besöket sträckte sig långt in i augusti, då prins August hertig av Dalarna hyllades den 23 augusti av en stor mängd barn iklädda daladräkter, som var modernt för tiden. Prins August var inte sen att byta om till sitt hertigdömes dräkt. Sedan bjöd han in hela skaran till Drottninghuset för ett gästfritt mottagande.

Göteborgs Morgonpost skriver vidare 1939 att det moderna Särö är Gustaf V:s sommarort. Där spelade Mr. G som kronprins sin första tennismatch den 28 juli 1897 och där har han nu vistats i 42 år under somrarna med racket och broderi, i konselj och vid bridgebordet. Slutligen menar man att sommaren på Särö aldrig kommit riktigt på allvar förrän kungen anlänt.

Källor:

• Göteborgs Morgonpost, 8 juli, 1939.
• Prisomräknare från medeltiden till 2100, Rodney Edvinsson – professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet).
• En skrift om bastubadandet på Särön och dess historik, Lall Nilsson och PO Lindbom
• Grundämnenas svenska upptäckare, Publicerad i Populär Historia 1/2008
• Mortensen, A. (2005). Skönhetens nytta. Om uppkomsten av konstnärligt värde under den skotskaUpplysningen. Res Publica, 66 p.7
• Musikaliska Akademien, Swedish Musical Heritage, Christina Nilsson