
Drottninghuset och Skogshyddan omkring 1860.
Förr var lantbruket den viktigaste verksamheten på Säteriet, men ägarna tog också hänsyn till behovet av vila och förströelse. Här kan du läsa om hur landskapet användes för olika ändamål.
Den öppna marken, skogen och de vackra lunderna var delar av Särö säteri. Ägarna skötte området omsorgsfullt och med tiden kunde de betrakta en verksamhet och en miljö inspirerad av 1700-talets ideal där lantbrukets produktivitet skulle utvecklas samtidigt som gården skulle ge skönhetsupplevelser och avkoppling. Den förskönade lantgården skulle vara både till nytta och prydnad för sin ägare. En park med slingrande stigar och promenadvägar runt mindre höjder i landskapet och vackra utsiktspunkter stod i centrum. Trädgården skulle förvilla ögat och stimulera fantasin. Det naturskönt idylliska, som fanns gömt i den omgivande naturen, togs tillvara i förskönandet.

Särö säteris trädgård.
Nytta och prydnad i Säteriets trädgård
I noterna till 1774 karta över Särö Säteri kan vi läsa att tre stycken lyckor som tidigare använts som åker fått ändrad användning till trädgård för flera slags köks- och hushållsförnödenheter. Vidare sägs att trädgården blivit ansenligt förbättrad genom plantering av flera in- och utländska fruktträd, uppställning av italienska bilder och annat som på varjehanda sätt kan tjäna en sådan inrättnings prydnad och behaglighet.
Vägen fram till säteribyggnaden pryddes av väldiga ekar. Kring gårdshusen växte bok, lind och alm. Utmed nuvarande Drottningvägen fanns en mycket vacker, gammal parkliknande skog med många mycket stora träd. På samma sida som Drottninghuset fanns stora ekar och på andra sidan vägen, i kanten av Nordanskog fanns både stora tallar och ekar. Från säteriets stora hus blickade man ut över trädgårdens planteringar och i fonden syntes vattnet blänka.

Dicksonska villan med Åleviksgärdet i förgrunden.
Åkerbruk, ängshävd och slåtter i de öppna markerna
Förr var åkermarken bara en mindre del av en gårds totala areal. Odling av säd var i jämförelse med nu påfallande liten och gav bara avkastning för gårdens behov. I slutet av 1700-talet hade Säteriet åkerjord på tolv olika ställen av varierande storlek. Totalt fanns 20 tunnland. Ett tunnland motsvarar ett cirka 5 000 m2 stort område, vilket kunde sås med en tunna utsäde.
Åkerjorden var ler- och sandblandad med inslag av snäckskal och beskrevs som ”mycket kall”. Det var ett ständigt arbete att förbättra jorden, framförallt i Åleviksgärdet och Nya gärdet intill. Det såddes omväxlande med utsäde och lades i träda. Under sillperioderna på 1700 och 1800 talen hämtades rester från trankokerierna, så kallat sillgrums, med båt från Göteborg för att användas som jordförbättringsmedel. På andra ställen fanns lerjord som var mer fruktbar.
Gamla tiders ängshävd och slåttermarker var en form av trädgårdsskötsel och kan liknas vid hur vi numera vårdar gräsmattor och parker. Träd och buskar som gav ved och bra virke för husbehovsslöjd av olika nyttoföremål fick växa kvar i ängen och på slåttermarken, övriga träd togs bort.
Boskap, timmer och ved i skogen
Förr kompletterade boskapsskötseln åkerbruket. Men betesmarken var den dominerade markarealen. Ofta var den dubbelt så stor som slåtterängen. Säteriet kunde föda ungefär 40 stora och små boskapsdjur. Mellan 30 till 40 får och lamm hölls över vintern. Det fanns också svin, gäss, kalkoner, änder och höns. Skogen användes för kreaturens sommarföda. Det fanns gott om bete för egna och andras kreatur i bland annat Särö Västerskog, Nordanskog och på Bassängbacken. Åker och ängsmark inhägnades med en gärdsgård som skydd mot de betande kreaturen. En undersökning av Särö Västerskog och Särö Nordanskog visade att skogen under 2000 år omväxlande betats och vuxit igen. Då betestrycket upphört har skogarna åter blivit tätare.
Läs mer om trädmiljön runt Särö säteri.
Läs mer om Trädvandringar på Särö, ett bildspel av Maria Bergenstjerna.
Läs mer om Skyddsvärda träd och trädmiljöer på Särö. Rapport av Maria Bergenstjerna.