Einar Lundström med sonen Bertil och gästande släkting vid sitt hus på Särö, Clasegården.
Med hjälp av förfalskade kontrakt på leveranser av ull lyckades Einar Lundström 1917 förmå både rika och mindre välbeställda familjer i göteborgsområdet att satsa stora summor i hans affärer – totalt cirka en miljard kr i 2020 års penningvärde. Många familjer på Särö förlorade sina förmögenheter och blev ruinerade.
Einar Lundström (1877-1917) hade en stark position på Särö. Hans farfar Carl David satt i stadsfullmäktige och hans kusin var gift med statsminister Carl Swartz. Det var Einar Lundström som byggde Clasegården 1915.
Dagens Nyheter: Göteborgssvindelns sviter. Fler konkurser att vänta.
Den 27 september 1917 publicerare Dagens Nyheter en artikel om göteborgssvindeln. Med tillstånd från Dagens Nyheter den 8 juni 2020 citeras här valda delar av artikeln.
Närmare uppgifter om de förfalskade ullkontrakten.
För sina ullaffärer påstod han att han hade anställt agenter och uppköpare överallt i landet. Dessa gingo omkring från gård till gård, upptecknande antalet får och skrevo kontrakt med ägarna om leverans av ull. I respektive län skulle sedan en generalagent sammanföra all ull. För att dupera folk framlade Lundström kontrakt på sådana leveranser. Han hade bland annat förevisat papper på uppköp av 560 000 kg ull från Småland till 3 kr. 50 öre à 4 kr. kg. Som ullen av fabrikerna villigt köptes till 12 kr. var det tydligt att här fanns ett gott geschäft att göra. Han hade därför inte svårt att få pengar. Kapitalgivarna hörde sedan ej av den småländska ullen emedan kontraktet var falskt.
Hur svindlaren lurade sina offer.
Ibland lyckades Lundström icke utan vidare att få folk att satsa pengar. En göteborgsköpman, som först i sistone kom med i affärerna och som är med bland de förlorande, har berättat hur han blev lurad. Lundström hade för honom förklarat att han i Köpenhamn hade liggande 50 000 kg. ull som han kunde sälja till en känd fabrikant i Göteborg. En förtjänst på 2 kr. per kg. var klar om blott det nödiga kapitalet kunde skaffas för att få varan från Köpenhamn till Göteborg.
Offerttelegram uppvisades och till yttermera visso ringde Lundström upp den utpekade köparen och frågade honom om affären var klar, varpå gavs jakande svar. Lånet beviljades inför så klara bevis – men långivaren gick förlustig sina pengar. Då Lundström telefonerade hade han nämligen underlåtit att trycka på telefonlurens fjäder då han nämnde siffran 50 000, och fabrikanten hade därför icke hört något belopp, utan trott att Lundström menat ett förut avtalat litet parti på – 4 000 kg.
Han lär också ibland ha hotat att ange dem som inhöstat stora vinster hos honom för ocker och därigenom fått dem att fortsätta med sina penningförsträckningar. Så berättas att en person som genom att satsa 50 000 kr. så småningom hade inhöstat 300 000, ville ta dessa ur affären, då han riktigt nog tyckte att en fågel i hand är bättre än tio i skogen. Men Lundström blev då rasande, hotade med stämning för ocker, pengarna fingo stå kvar och äro nu putz weg.
När det danska ullkompaniet sprängdes.
Det ser verkligen ut som om Lundström mera för syns skull köpt en del smärre partier ull från Danmark, men dessa affärer ha ej på långt när haft den omfattning som Lundström förespeglat. Av en ren tillfällighet fick en göteborgare som vistades i Köpenhamn höra en del om ullmarknaden i Danmark och de Lundströmska förbindelserna. Göteborgaren anade oråd och när han kom hemsökte han genast upp en av deltagarna i konsortiet och varnade honom. Denne drog sig då ur spelet med sin halva miljon ograverad. Därefter fordrade även en annan av konsortiet tillbaka sina pengar, och efter många om och men fick han beloppet i slutet av förra veckan. Det danska ullkompaniet var sprängt och därmed följde hela kraschen.
Läs mer om göteborgssvindeln i Dagens Nyheters artikel.