95-åriga Erland tar emot oss i hans hus i Kullavik där han bott sedan 1950-talet. Han berättar att han är född i Kyrkbyn i Släp 1928 och bodde där med sina föräldrar och en 7 år äldre bror. Erlands pappa också född i Släp hade 1904 utvandrat till Amerika och arbetat ihop ett kapital för att kunna köpa ett eget jordbruk i Kyrkbyn. Hans pappa återvände till Sverige 1919 efter 1: a världskrigets slut. Tanken var att åter åka till USA och fortsätta sin framtid där. Men den amerikanska myndigheten han då var i kontakt med, ansåg att Sverige hade varit för tyskvänliga under kriget så han nekades tillstånd att återvända. Så det blev ett eget jordbruk i Kyrkbyn istället.
Erlands mamma var gotlänning, född i Visby. Hon hade jobb hos Gustaf V som sömmerska på Slottet. Det är hon som sydde de officiella klänningarna till Hagasessorna, som är vår nuvarande kungs systrar. Erlands mor fick på somrarna följa med den stab av anställda som Gustaf V valde att ha med sig. Det var en Särösommar som Erlands föräldrar träffades. Hon valde att stanna kvar och ta jobb hos familjen Keiller på Gövik som hushållerska. Erland berättar att hans mamma fortsatte med att sy klänningar och att Erland motvilligt fick vara klänningsmannekäng hemma i köket. Hans mamma hade 3 olika prislistor, de som fick betala mest var de välbeställda, sedan ett pris för arbetarklassen. Till sist pensionärer som hade det svårt ställt och fattiga för denna grupp ställde hon upp kostnadsfritt.
I mitten av 1930-talet började Erland i skolan. Först småskolan i Släp och sedan på Ekenässkolan. Han kommer ihåg sina lärare. Speciellt fröken Svensson, som var barsk och använde alla tillåtna regler när det kom till aga, örfilar och dra i örat. Han minns att hon bodde vägg i vägg med skolan. När Edvard VIII av Storbritannien valde att abdikera, avbröts lektionen och samtliga fick bege sig till fröken Svenssons hem och lyssna på denna nyhet via radion. På Ekenässkolan fick han magister Neumann som klassföreståndare. Här slapp klassen agan då Neumann istället avreagerade sig på möblemanget med sin käpp. Erland minns att det var repor på flera möbler. Magister Neumann var också organist i Släps Kyrka, och som pojke på 30-talet var detta ibland rena bingon. När någon i Släps församling hade avlidet, så hade man deras begravningar på torsdagar. Det innebar att Erland och hans klasskamrater ibland slapp slöjden på torsdagar eftersom Neumann var tvungen att spela i kyrkan.
1939 blev magister Neumann inkallad i det militära och man fick en ny lärare ifrån Göteborg. Denna lärare pendlade till Kungsbacka station där han hade en cykel ståendes. Men den cyklade han till Ekenässkolan med fram och tillbaka, 5 dagar i veckan. Erland som bodde i Kyrkbyn med några av sina klasskamrater cyklade också. Erland minns ”-hem, cyklade man alltid fort eftersom magistern cyklade samma väg och man ville inte ha följe med honom.” Detta var inte för att den nya magistern var elak, det var bara jobbigt som barn att ha honom som sällskap på vägen hem.
Från 1939 och under hela kriget, så stationerades 40–50 soldater från I 15 i Borås permanent på Särö. De hade luftbevakning och skulle larma Göteborg ifall något hände. Givetvis så hamnade magister Neumann där, så Erland slapp inte undan honom.
På slutet av 1930-talet och fram till 1942 jobbade Erland som springpojke hos Keiller på Gövik. Erland fick också vara springpojke åt kungen. Varje morgon fick han hämta en plomberad dokumentväska, med kunglig post. Den kom med tåget från Stockholm, till Släps station, där Erland hämtade den, med cykeln och lämnade posten i köket på Gövik. Ibland var det mycket post då gällde det att ha bra balans och använda påsar som han satte på styret. Särö var på den tiden den enda orten i landet som fick post alla dagar i veckan, t.o.m. på söndagar.
En gång, när Erland rensade ogräs, i rabatterna, på villa Gövik, kände han ett slag på ryggen. När han tittade upp, fick han se Gustaf V, med sin silverkäpp, som han hade stöt till Erland med. Han fick beröm av kungen för att han rensat rabatterna så bra! Erland hade innan stöten i ryggen känt av kungens närvaro men vågade inte titta upp och låssades inte se honom. Kungen var snäll men som barn var man ändå lite rädd.
Erland fick också åka till affären och hämta matleveranser. Ofta kom leveranser också med Kungsbackabussen. En gång kom en stor krokant med bussen som skulle till en viktig middag, då var Erland livrädd att tappa den kommer han ihåg. När Erland konfirmerade sig sommaren 1942 i Särö Kyrka var både kungen och kammarherre Keiller med. De satt längst fram i kyrkan framför pojkarna som skulle konfirmeras. Erland minns att de båda satt så pass nära att man inte kunde göra något bus under hela den gudstjänsten. Även flickorna konfirmerades och de satt till vänster i kyrkan medans pojkarna satt åt höger.
Erland fortsätter, ”-När Gustaf V var på Särö under sommaren, så kunde man sätta upp sig på en lista för att få honom som middagsgäst”. Det var högt tryck på den listan och på middagarna fick ingen börja äta före kungen. Erland har också hört ifrån kungens tennispartners att man skulle returnera bollen så nära kungen som möjligt så att han slapp springa i onödan. Ibland hände det att kungen var tennisdomare. En gång hade han enligt en åskådare dömt fel. Samma åskådare hade inte noterat att det var kungen som var domare och klagade högt. Då tittade kungen upp på honom och sa ”-jag kanske ser dåligt ibland, men jag hör alltid bra”! Ett skratt susade genom publiken.
Förr hade Särö också sin egna kommunpolis. Under kriget var det kommunalpolis Bergström, som var stationerad i Släp. Erland minns honom som en snäll man. Som nämndes tidigare så var ett antal soldater från I 16 i Borås stationerade på Särö under kriget. Bergström hade som uppdrag att besöka dessa med jämna mellanrum för att se att allt var under kontroll. En dag fick han besök ifrån två poliskollegor ifrån Göteborg. När de stod där och samtalade på Stallbacken kom trädgårdsmästare Alexis Gilljan son, Stig-Arne på cykel med sin kompis. Poliserna från Göteborg, reagerade att man skjutsade varandra på en cykel. Under ”press” var Bergström tvungen att skriva ut böter på 10 kr till Stig-Arne. Nu kommer det sig att fru Bergström och Stig-Arnes mamma var bekanta med varandra. Så när allt kom fram i ljuset gick fru Bergström till Stig-Arnes mamma med 10 kr. Hon ville betala böterna som hennes man skrivit ut. ”-Så gick det till förr tillägger Erland”!
Erland minns också när Bukärrsvägen byggdes 1935. Innan vägen stod klar, om man skulle ner till Särö med bil fick man åka förbi Släps kyrka och ta Guntoftavägen. Erland, berättar också om dem gamle smeden Emil som hade sitt hus och smedja bakom Särömotet vid sidan av 158:an. Idag är det en parkeringsplats och på tomten finns en elcentral. En gång på 1920-talet när Emil hade gjort ett jobb hos en välbeställd familj på Särö. Frågade frun om han även kunde byta några glödlampor. Givetvis kunde Emil det! Hon hade ställt fram en stol och när hon fick syn på hans smutsiga skor sprang hon snabbt fram med en tidning och hann precis lägga den på stolen innan Emil ställt sig på stolen. I grevens tid kan man tycka, Emil tittade på damen och sa att han når upp till lampan även utan tidningen. Emils son Nisse blev även han smed och tog över sin pappas verksamhet. När pappan hade närmat sig pension så hade Nisse sagt hade du inte druckit så mycket så hade jag kunnat ta över en mycket fin smedja. Då svarade hans far att en sån fin smedja hade sonen inte klarat av att förvalta. Så därför lämnar han något som sonen skulle klara att överta.
Den 10 juli 1948 fick Erland rycka in i det militära. Han hamnade tillsammans med många kamrater från Särö på I16 i Halmstad. Bland hans kompisar fanns Hasse Jeppson som blev fotbollsproffs under namnet ”Hasse Guldfot” spelade i klubbar som ÖIS, Djurgården, Charlton Athletic, Atalanta, Napoli, Torino och Svenska Landslaget. Hans andra kompis var Dan Ekner också han elitfotbollspelare. Dan spelade bla i IFK Göteborg,Olympique de Marseille, Portsmouth FC, ACF Fiorentina, S.P.A.L. och PSV Eindhoven. När Dan gick till Portsmouth som proffs blev han den förste svensk i den engelska ligan.
När de fått sina uniformer och blivit tilldelade sina logement så skulle regementschefen besikta anläggningen. Man fick stå i givakt i två led och regementschefen gick in i alla sovsalar. Efter ett tag kom regementschefen tillbaka bärandes med ett par skor i händerna. Dessa hade inte stått på rätt plats utan hade hittats i duschrummet. Det blev knäpptyst i leden, ingen sa någonting. Då tar Dan Ekner ett steg fram och säger ”-Herr Överste stod dessa skor i duschrummet, då är dem inte mina!”
Ovan en bild på finalisterna i Särötennisen 19.7.1942. Längst till vänster Erlands vän och kamrat ifrån militärtjänsttiden Hasse Jeppson. Följt av: Mr G, C.E Pettersson och Håkan Jeppsson.
Erland kallas också för ”Mr. Särö IK” för sin fantastiska insats i klubben. Han fick sin första egna bil 1950, då han även var ungdomstränare för klubben. Till bortamatcherna behövdes alltid minst 2 bilar, dvs 6 barn i varje bil plus chaufför. På den tiden var inte alltid föräldrarna lika engagerade som nu. Så ibland fanns där bara Erlands bil att tillgå. Han minns hur han några gånger körde hela laget med 12 juniorer i sin bil. En gång var det bortamatch mot Askim och i höjd med Skintebo stod polisen. Erland tror de såg mellan fingrarna den gången. Sin första match såg han 1938. Då hette Särö IK, Släps IK. Det var ett lokalt derby mellan Släp och Sandlyckan (senare Kullaviks IF). Släp vann med 13–0. Trädgårdsmästaren från Malevik gjorde 9 mål i den matchen. Erland har gjort mycket för klubben och det krävs en egen hyllningsartikel för att få med allt. Vidare kan tillägas att han satt i styrelsen för Hallands fotbollsförbund i 37 år, varav 24 år som ordförande.
Sin politiska karriär, utövade han, inom dåvarande Särö kommun, för folkpartiet. Han var bl.a. bakom byggandet av Särögården som stod klart 1950. Det byggdes helt av frivilliga krafter. Redan på 1930-talet hade man diskuterat att de inte fanns någon riktigt bra offentlig lokal i Särö. Men vänster- och högerblocken kunde inte enas i frågan. Erland var också revisor i hela 62 år kyrkoförvaltningen fram till sitt avsked 2022.
Yrkeslivet utövades i Göteborgs Sjukvårdsförvaltning, där han var en av de högsta cheferna. Han planerade och byggde bl.a. Frölunda och Lundby sjukhus. Erland hade ett stort engagemang i Släps hembygdsförening, där han bl.a. anordnade vandringar på Särö, med omnejd, och på Släps kyrkogård.
Det var en ynnest att få träffa och lyssna på Erland. Ett stort tack till Dan Karlsson som gjorde detta möte möjligt.
2023-10-30